Jag trodde ju inte att det skulle bli någon julgransplundring i år, eftersom ungarna numera är tonåringar. Men det blev det! En handfull tjejer som sedan dagistiden upplevt julgransplundring på Gamlegården dök upp i söndags eftermiddag. Skillnaden från tidigare år är att det som var ett typiskt mammajobb – att hänga godis i granen, leka blindbock, dansa långdans, mm – kunde numera skötas helt av tjejerna själva.
Räven raskar över isen ersattes visserligen av kortspel, men vad gör väl det…
Äldsta dottern, som är en fena på bakning, hade förberett en glassbomb med smulade pepparkakor och maränger i vaniljglass. Jag hjälpte till att städa bort julgranspyntet och försökte i år (igen!) minska antalet lådor som ska upp på vinden, genom att slänga trasigt och packa smartare. En låda mindre blev det
Den tomma granen hängs sedan med godis och så får barnen leka blindbock och leta godis.
Den här formen av julgransplundring är nog precis vad man behöver när skolan har börjat igen – att bara sitta och slappa, äta godis och prata skit.
I veckan avgjordes tävlingen efter att tre finalister tagits fram. Och vinsten gick till Pär-Olov Joelson i Olofström för hans limpa med namnet Joels kumminstock.
I morgon blir det julgransplundring med en handfull tonåringar. Det blir godis i granen och tårta och så packa undan allt julpryttel. Passade på att fota årets gran, som faktiskt är så fin att den känns lite vemodigt att kasta ut den. Den hade kunnat stå ett litet tag till.
Idag är det den 13 januari och det är Knut och då ska julen sopas ut. Här på Gamlegården har det genom åren inneburit julgransplundringar i form av blindbock runt granen, letande efter upphängt godis. I år blir det kanske inte så mycket sånt, eftersom tjejerna är i tonåren.
Men jag har vänner på en ö utanför Karlskrona – Aspö. Det går bilfärja ut dit och det finns både fastboende och sommarboende. Just ikväll berättas det flitigt på Facebook med bilder, hur barnen klär ut sig till monster och beger sig ut i gäng för att tigga godis i husen. De kallas ”Småfolket” och ”Tonårsfolket”, och jag förmodar att namnen visar vilken ålder barnen tillhör. En tidigare Aspöbo, kanske en aning äldre än mina vänner, berättade om hur det på hans tid var vuxna som klädde ut sig och gick och tiggde en sup. De stod alldeles tysta och vinglade vid dörren för att ingen skulle känna igen dom. Och gav sig inte av förrän de fått sig en stänkare.
"Tonårsfolket" ute och tigger på Aspö, Tjugonda' Knut, 2010.
Spännande att seden är bevarad, men också intressant hur man låter barnen ”ta över” sederna. I vår moderna tid vill vi ha barnen som alibi för att få fira. Ingen dans runt majstången om inte barnen är med, ”Julen är till för barnen”, osv. Men tittar man tillbaka är det oftast de unga vuxna, som stått för hyssen. Själv njuter jag så fort jag kan av alla festligheter som året har att bjuda på.
Så lite blindbock blir det nog till helgen i alla fall.
Man är kanske lite av ett romantiskt freak när man hänförs av gamla tiders visuella uttryck.
Det är kanske där man hämtar sin inspiration om gamla byggtekniker, färgsättningar, inredningar, mm. Men även om man föredrar modern arkitektur, så måste det vara svårt att inte falla för dessa fantastiska högupplösta svartvita bilder från 1800- & 1900-talets USA.
Idag var en perfekt dag att bege sig upp o skogen och hämta lite enris. Det var ganska exakt 12 år sedan vi laddade alla springor och skarvar med enris för att hindra mössen från att ta sig in i rummen. Jag har skrivit om musjakt förrut. Bl a på Möss och enris och Veckans skörd. Och nu tycks enriset slutligen ha barrat.
Vi tog i alla fall två möss i salen under mellandagarna, så idag hämtade jag hem lite färskt enris från en rotvälta. Uppe i backen låg frosten som sockret på en struva.
Gårdagens konfektyrfabrik följdes av marmeladgodis och struvor idag. Det snöade mer än någonsin idag, så det var en perfekt bakdag. I somras köpte jag ett struvjärn på loppis och har väl egentligen aldrig sett någon göra struvor heller. Men hur svårt kan det va?
Äldsta dottern, som älskar att baka, tog sig an uppgiften, och efter tag hade hon fått in en bra teknik. Det fantastiska är att det blir väldigt många struvor på väldigt lite smet.
Det finns lite olika struvknep att tänka på:
1) Låt järnet ligga i oljan mellan varven för att hålla temperaturen, då lossnar struvan lättare från järnet
2) Doppa inte längre än en mm från kanten. Kryper smeten upp över kanten i friteringen kan man inte få struvan från järnet – det blir i o f s ganska så gott bräck som man kan snaska av
3) Passa oljan, håll en jämn temperatur. Testa med en brödbit. Fräser den behöver man inte ha varmare olja. Ha ett lock i beredskap om oljan blir för het och fattar eld (men det vill man ju inte…)
Tja, inte hinner man renovera så här i december. Hinner jag städa huset till julafton är jag glad. Snön yr (för första gången i år) utanför fönstret och jag börjar faktiskt känna lite julstämning. Den har tagit god tid på sig i år.
Har i alla fall fixa lite i köket när jag tog lunchpaus från jobbet. Snabbkastade kanterna på ett vitt linnetyg till duk på köksbordet. Bytte ut de blå tabletter och lade på 4 nya med dalahästar, som jag hittat på Maxi. Otroligt charmiga tycker jag. Inte ett dugg hemvävda, men jag kunde inte låta bli när jag såg dom.
Ojdå, är det redan dags att uppdatera headern på sidan…
I början av hösten var det nog många med mig som funderade på om den däringa nya influensan verkligen inte var en myt. Men nu ser det lite allvarligare ut. Efter lite dividerande så bestämde jag mig ändå för att ta vaccinet. Så nu är hela familjen säkrad…
Men det är också intressant att upptäcka att svininfluensan fört med sig en inredningsdetalj som jag länge funderat på. När jag kommer till hotell, caféer och liknande ställen, som har små tyghanddukar istället för pappershanddukar blir jag alldeles till mig. Alltså, små frottéhanddukar som man använder en gång och sedan slänger i en tvättkorg under handfatet. Det känns lika härligt lyxigt som att använda linneservetter till middag.
Länge, länge har jag gått och funderat på om man kan ha detta hemma. Och plötsligt blev det högintressant att se till att handdukarna alltid är rena, särskilt när det kommer och går folk i huset. Jag investerade i en hel hög med små, kvadratiska frottéisar på Jysk. Visst måste de tvättas, men handdukar på krok, som hängt alldeles för länge, är numera ett minne blott. Och våra gäster slipper alla att dela handduk.
Alldeles nyss knackade det på dörren. Det var min moster, som bor på andra sidan skogen, som kom med en härlig present. Hon och min morbror besökte igår en gård någonstans i norra Blekinge och köpte mjöl malet i en gårdskvarn. Stora säckar med rågkross, graham och vete. Bara påsarna får mig att rysa av välbehag! Nu skulle man bara behövt den där bakugnen också…
Julbaket kommer i alla fall att bli speciellt i år =)
Hej,
här kan du läsa om livet på Gamlegården i Jernavik. Som så många andra bondgårdar i landet är den avstyckad. Vi bor här som femte generationen på gården och lever ett lantligt liv i kombination med pendling till arbeten. Det är här vi hittar ro och energi. Det mesta i bloggen handlar om hur vi försöker återställa den gamla charmen till gården genom att renovera med gamla traditioner.
