För redeliga män!

För mig är juletid musik. Musik och framför allt sång. Som folkmusiker och a capella-sångare är ju detta höjdpunkten på året då jag hittar så många möjligheter jag bara kan att sjunga tillsammans med andra.

I år hade jag åter igen den stora äran att få lära ut både låtar på instrument och äldre julvisor i en skånelänga i Brösarp. Framför allt botaniserade vi i den fantastiska Julens visor av Knut Brodin, som borde stå i var mans bokhylla.

Då sjöng vi, bland många andra visor, den här Staffansvisan:

God morgon, kära fader – för redeliga män
Gud låt er  vakna glader – det är ingen dagen
– ingen dager synes än, ingen måne lyser än
men stjärnorna på himmelen de blänka

Redliga män. Det spännande med gamla visor är att de kommer igen och igen och hela tiden med nya betydelser. Efter ett par år med bl a #metoo och politiker som tar sig större rättigheter än de har rätt till, får ett uttryck som redeliga män mig att associera vidare.  Redelig (ett ord som inte finns i auto-rättstavningen) har enligt SAOB bl a betydelserna att vara rätt och korrekt, sann och trovärdig. Då kan det ha betytt att man var rättskaffens människor som kommer och tigger vid gården.

Det kanske inte är fel att fundera lite på vad en redelig ”man” är för var och en och att försöka vara redelig så mycket man bara kan, både som man och kvinna.

 

Annonser

Öster om ost – dag 7

Baltikum har en stark tradition av hantverk. Och det som fångar vårt öga är framför allt den textila traditionen. Dace, vår värdinna i Gudenieki pärlstickar. Och det i mängder. Pärlstickade pulsvärmare har vi redan sett hemma i Sverige i flera år, men här åtföljs de av starka värden. Dels har just de pärlstickade en lång tradition, som en del av det traditionella dräktbruket. Men för Dace är det en stor del av hennes liv. Hon stickar hela tiden, inte bara pulsvärmare, utan också lång band, eller ”bälten”. Hon har gjort flera stolar till prästdräkten i den lokala kyrkan. Hon menar att hon stickar in en bit av sin tro i mönstren och banden. Och när man ska välja vilka man vill ha måste man lyssna till vad hjärtat säger.

Jag tog med mig med min folkdräkt (Blekinge) på resan och den fick tjäna som dörröppnare vid flera tillfällen. Den visar en helt annan färgskala än de mer skarpa lettiska dräkttygerna. Vi kom alla att diskutera tradition, spridning och utveckling av kulturuttryck, hantverk och tekniker.

Daces Suiti-dräkt till vänster, med starka röda och gula färger, och min till vänster med sina svaga toner av blått, lila, gult och rosa. Det som blev länken mellan dräkterna (förutom en yllekjol, som jag inte hade med mig. Jag hade med mig vit sommarkjol) var sidensjalen. Inte omöjligt att de båda kom från Österrike där man under lång tid hade en stor vävindustri för siden och sjalar.

Gården vid kyrkan i Gudenieki.

Zane och jag snackar folksång.
En annan Dace, vid kulturcentret i Alsunga, visar oss hur man använde löskragar med pärlor.

 

Öster om ost – dag 1

Etiketter

folkmusik, folksång, Lettland

Just nu är jag på en av mina livs resor. Tillsammans med Malin Skinnar, musiker och konstnär, och hennes husbil reser vi runt i Lettland och Litauen för att möta traditionskultur i form av sång, dans, sånglekar, hantverk, religion, möten och samtal.

Att resa om vintern är speciellt. Ljuset är grått och nästan inga turister syns till. Vi tog färjan från Nynäshamn till Liepaja. På båten träffade vi Rasta Michael från Göteborg som jobbar på däck med lastningen och som läste sina dikter för oss till frukost.

Väl iland begav vi oss utan paus till Kulturhuset i Rude, söder om stan, där Otanku Folk Choir, ledd avSolveiga Petersone, stod uppställda i sina fantastiska dräkter och sjöng välkomstsånger för oss. På fem minuter hade vi fått vänner för livet och hela eftermiddagen fylldes av sånger, fiolspel, sånglekar och äggamat i mängder.

 

Aboli? Aha, du menar abul…. blekingska kanske inte är så annorlunda från lettiska.

Eftersits i husbilen med små och stora folksångare!

Kom och dansa i vårt kök….

Igår kväll fylldes huset av spel och sång. Jag och äldsta dottern bjöd våra folkmusikvänner (och ett par till) till julstuga – vi spelade, sjöng och gjorde sånglekar.

Ett vansinnigt trevligt sätt att tillbringa en kväll med goda vänner. Och det kan kanske tyckas lite märkligt att man umgås så här, men det var faktiskt det allra vanligaste sättet om vi backar hundra år i tiden.

Fler såna aktiviteter borde uppmuntras; ”kom och sjung en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och pyssla en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och baka lite med mig, men ta med eget fika…”, ”kom och dansa i vårt kök, men ta med eget fika…”

För det är just det där med ”eget fika” som gör det mycket enklare att genomföra. Ska man bjuda på något ätbart, så blir det plötsligt mer att planera och man måste till exempel veta hur många som kommer. Och som värdinna ska man plötsligt ägna sig åt kaffekokning och plockande med disk. Tar alla med sin egen korg, så är det bara att köra på!

Gustafs skål....

...den bästa skål av alla skålar...

Buskspel? Jovars, eller kanske snarare granspel...

Jag provar mig på grundstegen i halling...

Julfest i Viljandi

I helgen var jag i Estland. Ett fantastiskt land att besöka om man vill hitta en blandning av gammal och ny kultur. Jag har tagit en del bilder av husdetaljer, men de får komma lite senare.

I fredags var jag och min kompis/kollega  bjudna på födelsedagskalas i en gammal kåk, som min estlandssvenska kompis renoverat. Det blev en underbar kväll med glögg och tårta och estniska sånger, danser och lekar. Högt tryck på både gamla och unga 😉

Musik

Ni som prenumererar har fått några märkliga mejl den senaste timmen. Det är mixpod. Jag har gjort en spellista som syns i högerspalten och koden får man skickad till sig som ett inlägg (vilket då automatiskt går ut som prenumeration).

Klicka på play och lyssna på min favoritmusik.