Borderier i öst

Etiketter

broderi, Estland, hantverk, mitt gamla hus, muhu

Just hemkommen efter en femton dygn lång resa i Lettland och Estland. Det har varit en härlig blandning av jobb, hänga med nya vänner och återse gamla fina. Jag har lärt mig spela på ett nytt instrument, jag har hållit konserter och föredrag, seglat och plockat svamp. En av dagarna spenderade jag med en vän och kollega på ön Muhu i den estniska skärgården. Muhu är framför allt känt för sina starka färger i väv, stickat och broderier.

Väggbonad broderad av Silje Tüür

Ett hett tips när man letar hantverk är att besöka dom som har verkstad och butik i sina hem. Då får man möta konstnären och inte bara lära sig om hantverket utan också förstå hur dom som konstnärer utvecklar det vidare. 

Sirje visar Heleen hur hon lägger upp ett arbete

Vi besökte Sirje Tüür på Männiku Käsitöö. Hon broderar i den gamla Muhu-traditionen, som hon förklarade har många influenser från svensktiden under 1700-talet. Då utsågs Muhu-borna till ansvariga för svea rikes postgång i öst och på så sätt menar man att tyger, broderier, skor, mm fick en annan utveckling än andra områden i Estland. Det är sirliga blommor, fåglar, paljetter, slipat glas och lätta ballerinaskor och kommer från ett mode bortom bönder och fiskare.

Sirje visar oss de särskilda stygnen man använder i de traditionella Muhu-broderierna.

Öster om ost – dag 7

Baltikum har en stark tradition av hantverk. Och det som fångar vårt öga är framför allt den textila traditionen. Dace, vår värdinna i Gudenieki pärlstickar. Och det i mängder. Pärlstickade pulsvärmare har vi redan sett hemma i Sverige i flera år, men här åtföljs de av starka värden. Dels har just de pärlstickade en lång tradition, som en del av det traditionella dräktbruket. Men för Dace är det en stor del av hennes liv. Hon stickar hela tiden, inte bara pulsvärmare, utan också lång band, eller ”bälten”. Hon har gjort flera stolar till prästdräkten i den lokala kyrkan. Hon menar att hon stickar in en bit av sin tro i mönstren och banden. Och när man ska välja vilka man vill ha måste man lyssna till vad hjärtat säger.

Jag tog med mig med min folkdräkt (Blekinge) på resan och den fick tjäna som dörröppnare vid flera tillfällen. Den visar en helt annan färgskala än de mer skarpa lettiska dräkttygerna. Vi kom alla att diskutera tradition, spridning och utveckling av kulturuttryck, hantverk och tekniker.

Daces Suiti-dräkt till vänster, med starka röda och gula färger, och min till vänster med sina svaga toner av blått, lila, gult och rosa. Det som blev länken mellan dräkterna (förutom en yllekjol, som jag inte hade med mig. Jag hade med mig vit sommarkjol) var sidensjalen. Inte omöjligt att de båda kom från Österrike där man under lång tid hade en stor vävindustri för siden och sjalar.

Gården vid kyrkan i Gudenieki.

Zane och jag snackar folksång.
En annan Dace, vid kulturcentret i Alsunga, visar oss hur man använde löskragar med pärlor.

 

Det sitter i väggarna

Idag visas en ny tv-serie – Det sitter i väggarna – på SVT1. En blandning av hur man tar hand om ett gammalt hus och historien bakom huset och de boendes öden. Dags att brygga sig en kopp té och sjunka ner i soffan 🙂

 

Karamellkokeriet återuppstår efter 100 år?

Det var ganska exakt ett hundra år sedan. Historiens första stora världskrig rasade i Europa. Vi i Sverige kanske inte var direkt involverade, vi förlorade inte en hel generation av unga män som övriga länder i Europa, men det fick ändå sina konsekvenser.

Min morfars farfar köpte en gång gården med hjälp av sin svärfar, sjökaptenen Erik Morin, och här fick han och hustrun Erika tre barn – Hugo, Bror och Syster (ja jag vet, man borde kunna skriva ett helt inlägg om märkligt valda förnamn…). Hugo tog så småningom över gården, medan Bror flyttade till Skåne och Syster gifte sig med en skeppsredare i Sölvesborg.

Mitt under kriget står hon så plötsligt på trappan till Gamlegården med sina två barn. Maken har tagit sitt liv. Anledningen kan ha varit vilken som helst; depression eller något som hade med företaget att göra. Det vet vi inte. Men det händer en skeppsredare under världskriget när sjöfarten i princip står helt stilla och landets ekonomi och företagandet i princip är i botten. Skammen var stor att inte kunna försörja familjen och smörja societeten.

Där stod nu Syster och bad sin äldre bror om hjälp. Hon flyttade in med sina barn under några år, tills hon lyckats få sin lilla familj på fötter. Och det gjorde hon genom att köpa ett karamellkokeri i Sölvesborg som hon flyttade till Gamlegården och monterade upp i Hugos kontor (!). Antingen frustade han över tilltaget, eller så var han stolt (företagare som han var) att hans syster tog kommandot över sitt liv och inte förväntade sig att bli helt och hållet försörjd av andra.

Nu 2015 – hundra år efter första världkrigets andra år – har denna vurm för karameller, kakor, konfektyr, choklad och tårtor ärvts av hennes brors sondotterdotterdotter. För henne verkar det både handla om att få utlopp för ett behov av att skapa, och samtidigt ta reda på hur kemin bakom choklad, socker, kolor och gud vet vad egentligen fungerar. Det ska vara vackert, spännande och smaka gott. Inte minst ska det vara möjligt att anpassa till moderna behov med ekologiska krav och mindre raffinerat socker. Karamellkokeriet har åter börjat sjuda på Gamlegården….

Här är hennes bloggar:
Den gamla: Agnes is writing – a life in the kitchen
Den nya: Bakin’sanity

Pyssel inför julen

Att hitta tid inför julen brukar vara nästintill omöjligt, så när jag råkade få hela lördagen fri passade jag på att ta mig ut i skogen på jakt efter björnmossa. Björnmossan skiljer sig från andra mossor genom sina långa stjälkar. Nu riskerar man väl få en och annan botanist på halsen, eftersom jag inte har en aning om man få kalla det stjälkar på mossa. Praktiskt är det i alla fall eftersom man kan fläta björnmossan. Jag ville göra en krans till dörren och testade lite olika tekniker, men fick inte till det. Till slut valde jag att gör en inbakad fläta, på samma sätt som när man flätar hår, dvs att man successivt tar in mossa under flätningens gång. Kanske hade jag ha kunnat fläta lite hårdare, eftersom jag fick staga upp min krans med grönfärgad blomsterståltråd så att den skulle behålla sin runda form. En förverkad pepparkaksform av en gumma fick agera skyddsängel….

Resterna fick bli en askviska till kakelugnen

Föra det gröna arvet vidare

För ett par veckor sedan hade jag av en tillfällighet möjlighet att träffa en gammal kompis från studietiden i Lund. Numera bor hon med sin familj i Östergötland i en fd trädgårdsmästarebostad till ett avstyckat gods. Med huset har de inte bara kommit över en vacker byggnad utan också ett grönt arv att förvalta. Att gå omkring bland odlingar och snickerier ger inte bara ro, utan också inspiration och små idéer som man själv hittills inte lyckats tänka ut. Njut av bilderna jag lyckades fånga en tidig sommarmorgon.

Litet trädäck för att ställa prylar och växter

Någon måste vakta över växthuset

Även pryttel måste ha fint regnskydd

Hästar – fina och magiska….

En smart idé att anamma – eldkorg inkognito trädgårdsbord

Skjul i fina färger

Inbjudande entré

Äppellunden nerför stigen

Kreativ julstädning i trädgården

I morgon är det första advent. I år är första gången på länge som jag faktiskt känner mig lite överrumplad. Det varma höstvädret har gjort att inte bara jag glömt bort lite det där med julen. Utegranar och julljusstakar har inte riktigt packats upp ur källarna ännu. Här städar vi lite var stans idag. Jag och yngsta dottern flyttar runt lite bord i köket och den äldsta dottern med pojkvän räfsar löv i trädgården.

Och varför inte vara kreativ när man ändå kan….?

Underhålla kakelugn

Etiketter

kakelugn

Vi har fem kakelugnar i huset, varav tre för tillfället går att bruka. Jag har skrivit lite om dessa förrut. Läs här. Nu är det dags att se över de brukbara. Vår sotare tipsade om hur vi ska få dem att hålla ytterligare fem år, innan det är dags att sätta om.

Skarvarna tätas med en blandning som består av ugnslera, järnspån och vatten (finna att köpa som ett renoveringskit hos natureline.se). När vi applicerade leran märkte vi  att allt vatten i leran genast sögs rakt in i ugnsstenarna och vi var tvungna att hela tiden spreja leran med vatten. Så nu måste den torka ordentligt i ca en vecka, innan vi kan elda igen.

renoveringskittet

tätning av skarvar och vittrad sten

första appliceringen

Inte en dag för sent…

Etiketter

bakugn, bakugnar, fredrik petrusson, mura, mura bakugn, wallmaker

..kom den!

Fredrik Petrussons bok om hur man bygger en västerbottnisk bakugn. Jag visste redan innan att det skulle bli en bra bok och en bok som jag absolut bara skulle äga, men jag är ändå glatt överraskad över att hur avslöjande den är.

Redan använd...

Boken är en fantastisk manual, en guide och beskrivning till hur man handgripligen gör. Efter att ha läst den har jag inga obesvarade frågor. Där finns alla knepen; varför ugnsplattan måste vara välvd, hur man tillför bättre värme genom glassplitter och hur och i vilken ordning man tänker när man ska mura flera band (eller varv) av tegelsten. Här avslöjas alla misstag som gjorts som viktig information för att ingen annan ska behöva upprepa dom.

Gör så här...

...och så här...

Jag roades också av att läsa de inledande kapitlen om en murares liv och karriär. Det är med respekt man förstår hur mycket erfarenhet, tid och engagemang som behövs för att man ska bli mästare i sitt hantverk.

När jag läst boken visste jag att även jag kan mura mig en bakugn! Möjligen med lite mer möda än mästaren själv…

Beställ boken här: http://www.bakugnsboken.se

Progess…

Etiketter

kök, måla

Ibland tar det tid helt enkelt…

Livet består emellanåt av mer saker än att meka med huset. Men nu rör det på sig igen. Under lång tid har vi gjort en ”quick fix” (hm…)  av köket. Kanske det snarare är så att nya kök är så in i bänken dyra, och enkla ändringar må ta tid, men är ack så mycket billigare.

Men kolla vad flott det blir. Vi målar över fanér-luckorna och sätter på porslinshandtag från IKEA.

enkelt

förrut

under tiden

snyggt