Etiketter

, ,

Japp. Så var då flaggan hissad!

Sedan den stora 25 m långa gamla flaggstången gick mitt itu för över ett decennium sedan är jag hänvisad till mindre skalor. Annars firar jag den här dagen utan pompa och ståt. Tar det lugnt, njuter av naturen och vädret och vänder mig till trädgårdens arbetsuppgifter. Som jag brukade göra på Annandag pingst, som ju strök på foten för att 6 juni skulle bli den nationaldag vi aldrig hade. Ränderna går aldrig ur….

Jag passar på att fundera vid flaggan och frukosten på de som en dag som denna ivrar på att vi ska stänga våra gränser för att inte förlora vår svenskhet. Vad är då denna svenskhet? I början av 1800-talet hade man samma dilemma. Stormaktstiden var över, Napoleon betedde sig nu som stormakt-Sverige en gång gjort och ute i landet brydde sig folk inte mycket om vad som skedde i hufvudstaden, det var nog om politik och vedermödor på det lokala planet. Detta sågs som ett problem för en nation som ville ha en stark centralmakt och för att göra historien kortare än den förtjänar mejslade man genom bl a Götiska Förbundet fram någon slags folksjäl för Sverige. För att inte blandas ihop med alla andra i Europa, som man fram till dato dennes slagit på huvudet, stuckit bajonetten i och avfyrat musköter mot, hoppade man över 600 år av katolicism och hittade sitt svar i Vikingatiden. Min själ, var inte vikingarna precis som vi?!(…!?). Det målades tavlor av vikingahjältar och lärda for riket runt och samlade in berättelser och ballader om modiga män och människoöden.

Det finns de som idag gärna vill se att det finns något svenskt som kan gå sönder om man tar in något som kan spåras som ”osvenskt”. Och vikingen blir då den figur som ska fungera som någon slags förebild och illustration av vad vi i landet är och borde vara. Kanske har vi det ”i blodet” eller så borde vi ha ”assimilerats” dit.

Och faktiskt, det finns något i vikingen som pekar på något väldigt svenskt. Vikingen verkar ha varit exceptionellt, för att inte säga sjukligt, intresserad av det som fanns bortom gränsen, bortom haven, där borta där man talar andra språk och lever sina liv på lite annorlunda sätt. Man vill möta dessa, man ville för handel, byta bärnsten och skinn mot ädla metaller och kunskap. En del krigade och erövrade visserligen, men det gällde inte alla. Resa, resa, resa måste ha varit något som präglade vikingatidens kultur. Reste man inte själv, var man en del av förberedelserna och att se till att livet hemma kunde fortsätta. Och genom historien har svenskarna sedan gått från att vara handelsresande till brutala besökare, till att sen vilja vara en del av globala samtal för att fred och hjälp.

Så om det nu finns någon slags folksjäl (kanske snarare en gemensam kultur och tankar om samhället) så kanske den går att spåra i vikingens intresse att världen är så mycket större, spännande och intressantare än det man har precis framför näsan. Ingen människa är en ö.

Njut av naturen idag, skänk en tanke (eller rentav en slant) till de som behöver hjälp.
Jag skickar till UNHCR för att göra livet en aning drägligare för alla de, den här gången särskilt för flickor och kvinnor, som befinner sig på flykt.

Glad Svenska Flaggans Dag!