Etiketter
Dags att återigen dra västerut, mot Kurland. Men det som vi trodde skulle bli en enkel frukost och snabb avfärd, visade sig innehålla en hel hoper av reverander. Till förmiddagskaffet i husbilen kom hela storfamiljen Spics, med fagra döttrar med kokles, blyga söner med bjällerinstrument, fruar och fästemän. I den lilla husbilen drack vi kaffe och spelade och sjöng för varandra och pratade konst och design. Där hade vi nog fortfarande suttit kvar om vi inte hade varit tvungna att lämna en bok på ryska skolan.
Även det trodde vi skulle bli en enkel match, men skolans clown till vaktmästare dirigerade in bilen på skolans övervakade parkering och ledde oss handgripligen, men leende, upp till aulan där skoleleverna hade sång- och dansuppvisning. Mäktigt! Starka unga röster och bjärta folkdräkter. På plats visade sig också vara en lång rad av Malins bekanta inom sång och berättande.
Timmen var sen innan vi nådde fram till Gudinieki. Men innan vi kunde äta vår efterlängtade middag körde bilen ner sig i den kurländska leran. Det blev ett par timmars grävande, spekande och ringande hem till svedala om goda råd innan vi kom loss. Lite svettigt, men faktiskt en ypperlig metod för att teambilda och lära känna nya vänner.
