Skönhet kommer inifrån…

Faluröd lockpanel och vita knutar är det som syns när man tittar på vår äldre bebyggelse. Vackert och makalöst exotiskt i utländska gästers ögon och jag har ofta funderat på det ologiska i att välja en komplementsfärg till den gröna omgivningen. Något som skapar mer än makalösa kontraster i landskapet.

Men när man får lov att titta under lockpanelen, så kommer en annan omålad bild fram. Beroende på tidsperiod, geografi, funktion för byggnaden, mm, har just den omålade väggytan varit den mest synliga. Men idag ger den en spännande inblick i äldre byggnadskonstruktion.

I sydöstra Sverige används skiftesverk flitigt, men det verkar ha använts till uthus, lador, stall, mm, medan byggnader för boende verkar ha varit timrade. Det jag funderar på är i vilken mån timringen skett med hela stockar och vilken mån med kraftiga plank. Mitt hus är byggt ca 1850 och verkar vara timrat med plank (kanske finns det en grundram som jag inte kan se som är med stockar). Bilderna är av en kär grannes hus, som just fått ny panel på sydfasaden (havsvindarna tar ut sin rätt här nere). Det här huset är något äldre, men är också ”plank-timrat”. Kanske vet någon mer…?

Karamellkokeriet återuppstår efter 100 år?

Det var ganska exakt ett hundra år sedan. Historiens första stora världskrig rasade i Europa. Vi i Sverige kanske inte var direkt involverade, vi förlorade inte en hel generation av unga män som övriga länder i Europa, men det fick ändå sina konsekvenser.

Min morfars farfar köpte en gång gården med hjälp av sin svärfar, sjökaptenen Erik Morin, och här fick han och hustrun Erika tre barn – Hugo, Bror och Syster (ja jag vet, man borde kunna skriva ett helt inlägg om märkligt valda förnamn…). Hugo tog så småningom över gården, medan Bror flyttade till Skåne och Syster gifte sig med en skeppsredare i Sölvesborg.

Mitt under kriget står hon så plötsligt på trappan till Gamlegården med sina två barn. Maken har tagit sitt liv. Anledningen kan ha varit vilken som helst; depression eller något som hade med företaget att göra. Det vet vi inte. Men det händer en skeppsredare under världskriget när sjöfarten i princip står helt stilla och landets ekonomi och företagandet i princip är i botten. Skammen var stor att inte kunna försörja familjen och smörja societeten.

Där stod nu Syster och bad sin äldre bror om hjälp. Hon flyttade in med sina barn under några år, tills hon lyckats få sin lilla familj på fötter. Och det gjorde hon genom att köpa ett karamellkokeri i Sölvesborg som hon flyttade till Gamlegården och monterade upp i Hugos kontor (!). Antingen frustade han över tilltaget, eller så var han stolt (företagare som han var) att hans syster tog kommandot över sitt liv och inte förväntade sig att bli helt och hållet försörjd av andra.

Nu 2015 – hundra år efter första världkrigets andra år – har denna vurm för karameller, kakor, konfektyr, choklad och tårtor ärvts av hennes brors sondotterdotterdotter. För henne verkar det både handla om att få utlopp för ett behov av att skapa, och samtidigt ta reda på hur kemin bakom choklad, socker, kolor och gud vet vad egentligen fungerar. Det ska vara vackert, spännande och smaka gott. Inte minst ska det vara möjligt att anpassa till moderna behov med ekologiska krav och mindre raffinerat socker. Karamellkokeriet har åter börjat sjuda på Gamlegården….

Här är hennes bloggar:
Den gamla: Agnes is writing – a life in the kitchen
Den nya: Bakin’sanity

Wild about barns

Lador… visst är de magiska?! Oftast är det ladorna som fått stå orörda i sin form medan mangårdsbyggnaderna fått ny panel, nya fönster, nya detaljer. För mig kan lador ge samma känsla som när man träder in i en kyrka…

Detta verkar även gälla i andra delar av världen. I USA har man precis lanserat en ny tv-serie ”Wild about barns” där man gör reportage av olika lador, stall, ridhus mm. Både som historiska byggnader och moderna och praktiska arbetsplatser.

Wild about barns på Facebook >>

Här är pilotavsnittet:

Kreativ julstädning i trädgården

I morgon är det första advent. I år är första gången på länge som jag faktiskt känner mig lite överrumplad. Det varma höstvädret har gjort att inte bara jag glömt bort lite det där med julen. Utegranar och julljusstakar har inte riktigt packats upp ur källarna ännu. Här städar vi lite var stans idag. Jag och yngsta dottern flyttar runt lite bord i köket och den äldsta dottern med pojkvän räfsar löv i trädgården.

Och varför inte vara kreativ när man ändå kan….?

Höstbilder

Hösten kom fort i år. Nog är träden fortfarande gröna, men luften är kall och dagsljuset är blått. Här är några bilder, några tagna idag.

Plommon från Marias träd innan det fälldes...

plommonpäronpaj

havresmulpaj

Fläderbären kokas

Fläderbärssaften silas

växthuset

Upptagningsdag hos seglarklubben

och upptagningsdag på Gamlegården

 

Inte en dag för sent…

Etiketter

bakugn, bakugnar, fredrik petrusson, mura, mura bakugn, wallmaker

..kom den!

Fredrik Petrussons bok om hur man bygger en västerbottnisk bakugn. Jag visste redan innan att det skulle bli en bra bok och en bok som jag absolut bara skulle äga, men jag är ändå glatt överraskad över att hur avslöjande den är.

Redan använd...

Boken är en fantastisk manual, en guide och beskrivning till hur man handgripligen gör. Efter att ha läst den har jag inga obesvarade frågor. Där finns alla knepen; varför ugnsplattan måste vara välvd, hur man tillför bättre värme genom glassplitter och hur och i vilken ordning man tänker när man ska mura flera band (eller varv) av tegelsten. Här avslöjas alla misstag som gjorts som viktig information för att ingen annan ska behöva upprepa dom.

Gör så här...

...och så här...

Jag roades också av att läsa de inledande kapitlen om en murares liv och karriär. Det är med respekt man förstår hur mycket erfarenhet, tid och engagemang som behövs för att man ska bli mästare i sitt hantverk.

När jag läst boken visste jag att även jag kan mura mig en bakugn! Möjligen med lite mer möda än mästaren själv…

Beställ boken här: http://www.bakugnsboken.se

Naturen som inspiration

Dan’ före dopparedan’ blev en pysseldag. Att göra julgransdekorationer i papper är något som vi gjort år ut och år in och faktiskt börjar bli riktiga experter på. Så i år letade vi efter något nytt. Och inspirationen kom lite överraskande från Ernst och hans pysslande med träpinnar.

Den 23:e tog jag och äldsta dottern på oss skidorna och begav oss ut i snöstormen. Längs vägen uppe i skogen tog vi sly från vägkanten – alm, nypon, haggtorn…

Väl hemma lät vi fantasin flöda. Formerna på grenarna ledde vägen. Vi surrade ihop med garn och med ståltråd. Sen sprejade vi med vit målarfärg. Själva var vi väldigt nöjda med resultatet 🙂

Lussenatten – den längsta

Att stressa runt i jultid verkar inte vara unikt för vårt samhälle…eller ens för vår tid för den delen. På en gård förr var det ofantligt mycket som skulle bli färdigt till jul, det skulle slaktas och göras korv och syltor, det skulle bakas, det skulle bryggas öl, det skulle bykas och städas och så skulle man väl hinna ta sig ett bad också.

Så när jag fejar och fixar ser jag mig som en länk i historien. Jag tror att man faktiskt ska stressa vid jul. Lite lagom i alla fall….

Men därför har vi också skapat en liten egen tradition i vår lilla familj, för att hinna sitta ner tillsammans. På lussekvällen (den 12:e) har vi eget minijulbord. Så även i år; sill och potatis, grönkålsfräs, ägg med majonäs och så krona på verket ris a la malta. Eller ja…. risgrynsgröt med grädde i. Somliga menar att det måste vara apelsin i Ris a la Malta. Kanske det, jag tycker mest den där apelsinsmaken känns 70-tal, men jag kan ha fel…

Ännu fler länkar!

Nu har jag uppdaterat mina länklistor med ännu fler länkar till företag, kurser, litteratur mm.

Byggnadsvård
Inredning & hantverk
Kurser & litteratur
Trädgård

STÄDA!

Just nu är det grövsta ingreppet i byggvård vi kan åstadkomma här på Gamlegården att…. städa! Så naturligt nog följs det här inlägget INTE av några bilder. Efter sommarens alla spelmansstämmor, övernattningar hos kompisar, utfärder på sjön, komponerande av låtar etc etc…. har det slammats upp av tält, liggunderlag, stolsdynor, flytvästar, notpapper… you name it.

Det är dags att ge huset en värdig höst….

När det är gjort ska vi prova att sätta in de första färdiga luckorna i köket 🙂