Tapeter som heter duga!

Etiketter

byggvård, mittgamlahus, tapeter

Färg och form har alltid varit en del av min uppväxt. Mormor var konstnär och jag har en rad kreativa mostrar – en grafiker, en tygdesigner och två fantastiskt duktiga akvarellister. Det är kring design, konst och mönster som vi umgåtts i vår släkt. Hos mig kanske det har tagit mer uttryck genom musik och sömnad, men jag har en dotter som tagit upp släktens designtradition.

Och ändå kan man bli lite skraj när man ska färglägga sitt hem. 80-talets vita väggar, inkluderande färgskräck, har liksom präglats in i benmärgen.

Men häromdagen blev jag både paff och lycklig när jag fick se hela rapporter av en bråkdel av de tapeter som hängt här på gårdens väggar sedan den byggdes någon gång i mitten av 1800-talet. När de stora renoveringarna gjordes kring 1970 var det just min moster tygdesignern som klättrade, till hantverkarnas förtret, runt på högarna av bortbräckta väggar och samlade tapetbitar.

Här kommer några ur samlingen, som sträcker sig från handtryckta schabloner till mörka medaljonger, blomstermönster, enfärgstryck och ljust på ljust till min absoluta favorit – en sirlig turkos som påminner om smycken från tusen och en natt och som är helt ljuvlig!

dav

dav

dav

dav

dav

dav

dav

dav

Vad som göms…

…!

Under reformationen skulle kyrkornas svulstiga, färgrika kyrkomålningar bort. Man målade helt enkelt över alltsammans med vit kalkfärg. Vita väggar och stora ljuskronor i mässing hörde 1600-talet till.

När bestämde man sig då för att målade över alla fantastiska trappuppgångar? 80-talet?

Häromveckan var jag och besökte ett företag som har sina lokaler högst upp i ett femvåningshus mitt i Karlskrona. Huset är byggt runt sekelskiftet 1900 och har en otroligt vacker trappuppgång. Som en centerpiece står hissen med sitt sirliga galler. Runt den lindar sig ett träräcke. Längs väggarna blyinfattade fönster i färgat glas i typiska jugendmönster.

Men det mest fantastiska jag upptäckte var att någon pillat bort lite av den täckande vita färgen och blottat det som finns under. Som gammal arkeolog kändes det svårt att hålla fingrarna i styr. Vilka otroliga färger! Men hur ser hela mönstret ut. Jag fick nöja mig med att fotografera. Men jag undrar om man inte ska nosa upp husägaren för att se om det finns något intresse att ta tillbaka den gamla dekorationsmålningen.

Uppåt väggarna

I år fick vi en överraskning på midsommarafton. Moster Lena kom med ett stort tungt paket och det var fullkomligt omöjligt att gissa sig till innehållet. Vid den stora renoveringen av gården 1970 samlade hon tapetbitar från tre av rummen. Och för några månader sedan, när hon tittade på vårt arbete i Gamla kontoret tog hon med sig ett prov från väggen. Nu kom allt tillbaka till oss som fina tavlor. Tapetlagren är numrerade i ordning; äldsta lagret är nummer ett, osv. Min favorit (just nu) är Kabinettet no. 5. Nästa gång jag besöker moster Lena ska jag fotografera av de hela rapporterna. Om någon har, eller har sett, liknande tapeter meddela mig mer än gärna. Det skulle vara roligt att veta om man haft liknande över hela landet och vilka årtionden de tillhör.

Gamla kontoret. Den innersta schablonen finns dock inte med här. Inte heller enfärgtrycket i blått direkt ovanpå schablonen.

Lilla rummet, som idag är kontor och en gång i tiden varit matsal.

Används idag som ett väldigt trångt tv-rum. Kan ev. ha varit ytterligare en hall längre tillbaka i tiden.

Kallas idag för Blå rummet.