Bad decision makers exist apparently everywhere, especially in places where there actually is a true need for knowledge about history and cultural development. That is why I am blogging from Warsaw this week, where politicians and other decision makers have decided to demolish an entire block of houses. The houses, or rather cabins, are located in the center of Warsaw and represent an exciting piece of our common European post-war history. I’m talking about Jazdow, a small neighborhood at the outskirts of the enormous royal park Lazienki Krolewskie, where Finnish cabins were set up while architects and urban planners worked on the big embassy building sites, conducted in the 50’s. 
The cabins were meant to exist in a couple of decades, but are now approaching 60 years. It has become a familiar environment where residents in a couple of generations have spent lots of time and effort to plant and design gardens and keep the houses functioning for living. 
I happen to know people who are directly affected by the houses being demolished. I suffer with them. I, myself, have had the privilege to stay in one of the houses and fallen in love with the wonderful atmosphere, an oasis in the Warsaw city center. However, the personal losses put aside, the most serious issue is that decision makers do not understand what an asset these houses are for the city as a metropolis, as a part of Europe where we have a common history and culture. They cannot separate culture that is designed and constructed from culture that arise, which ends up where it does due to people living in it. The latter form of culture is what creates a sense of belonging, which provides an identity. Instead, politicians continue as they always have done, i.e. to create monuments for some kind of concept that they want a place to appear as. 
Perhaps we cannot blame anyone, either politicians or ordinary people, for not having knowledge about everything. BUT it should indeed be shameful as an individual for not taking the time to learn! Especially politicians, who have the resources to take time to understand the facts and fetch the right knowledge to make decisions. It is about understanding the cultural development of identity and future, where you want society to go. It’s about what kind of tourism that attracts people. The constructed monuments may seem impressive, but the feeling is not especially long lasting. BUT what all the trends point towards is that people want to experience genuineness. We, who like visiting Warsaw, do not want to know how politicians want me to ”perceive” the city, I want to know how it is, and feels, and how it is to live here. I want to visit what is forming the history of Warsaw (and thus a piece of Europe), how people think, and what they do with their hands here and now. 
But it is ultimately about money. That they believe they can make more money with another owner of the lots. During my morning jog round the big park, I saw no less than 40 people working in the park. They raked leaves (most of them), replanted flowers, raked paths, plastered facades and God knows what else… Counting all the machinery involved there is quite some money annually placed in the park. Now, don’t misunderstand me; it’s a great park, which provides a haven for Warsaw residents for recreation and picnics and school classes to visit regularly. But Jazdow has been available as a contrast, in something that has been growing and developed by the residents’ inexhaustible love for their neighborhood. 
But oddly enough, the decision makers only see dollar signs by expropriating and and then selling the Jazdow-huts’ lots for something that probably will become apartment complexes or office buildings. What is there to do then? Is it not a bit narrow-minded for only letting a few households have access to Jazdow? Today, the houses that already have been traded in by the City of Warsaw has become deserted houses or empty lots. These surfaces have become common grounds. The residents have created an area where they and everyone else can come for a barbeque and listen live music. 
Yesterday, a father with his two kids put up a net in the empty lot behind ”my” house and played badminton all afternoon. It is important that there are people living in these kind of areas, that there is a daily life. But the houses that have already been traded in (and have not yet been demolished) could instead be used as public buildings for cafés, galleries or be rented to artists for use. Almost no park workers are needed, since everyone in the area contributes with their own energy, will and desire to create amazing gardens. The Finnish cabins will most likely be gone in a couple of weeks, so enjoy these pictures… 
It’s not the first time I get upset about stupidity that comes from above, and it is difficult to know how to end. The only thing I can add is that there must be more knowledge; not only about the history of architecture, but also about cultural development and how culture can move the world forward towards better communities where people have a sense of belonging and are feeling safe and well. 
På svenska: Dåliga beslutsfattare finns tydligen överallt, inte minst på platser där man behöver särskilt mycket kunskap om historia och kulturell utveckling. Därför bloggar jag den här veckan från Warszawa, där politiker och andra beslutsfattare har beslutat att riva ett helt kvarter med hus. Husen, eller snarare stugorna ligger mitt i Warszawa och vittnar om en spännande bit av vår gemensamma europeiska postkrigshistoria. Jag pratar om Jazdow, ett litet kvarter i utkanten av den enorma slottsparken, Lazienki Krolewskie, där finska stugor flyttades in för arkitekter och stadsplanerare att bo i medan de arbetade på de stora ambassadbyggena, som genomfördes på 50-talet. Stugorna var tänkta att existera i ett par decennier, men börjar nu närma sig 60-årsstrecket. Det har uppstått en fantastisk familjär miljö där de boende i ett par generationer lagt ner massor av tid och arbete på att plantera trädgårdar och hålla husen beboeliga. Att jag råkar känna personer som drabbas direkt av att husen demoleras må vara en sak. Jag lider med dem. Jag har själv haft förmånen att få bo i ett av husen och blivit förälskad i den underbara atmosfären, en oas i Warszawas centrum. Men allvarligast är att beslutsfattarna inte förstår vilken tillgång dessa hus är för staden som metropol, som en del av Europa där vi har en gemensam historia och kultur. De kan inte skilja på kultur som designas och konstrueras och kultur som uppstår, som hamnar där den gör för att människor lever i den. Detta är den sistnämnda formen av kultur som skapar känsla av att tillhöra, som ger en identitet. Istället fortsätter politiker som de alltid har gjort, d v s att skapa monument över något slags koncept som de vill att en plats ska utstråla. Kanske kan man inte klandra någon, varken politiker eller vanligt folk, att inte ha kunskap om allt. MEN man bör sannerligen skämmas som individ för att inte ta sig tid att lära sig! Särskilt politiker, som har resurser för att sätta sig in i fakta och rätt kunskap för att ta beslut. Det handlar om att förstå kulturutveckling som identitet och framtid, vart man vill att samhället ska ta vägen. Det handlar om vilken typ av turism som lockar till sig människor. De tillrättalagda monumenten kan kännas imponerande i sig, men skönheten är kortvarig. MEN det som alla trender pekar mot är att människor vill uppleva genuinitet. Vi som besöker Warszawa vill inte veta hur politiker vill att jag ska ”uppfatta” staden, jag vill veta hur den är och känns och hur det är att leva här. Jag vill besöka det som utgör Warszawas (och därmed Europas) historia, hur människor tänker, och vad de gör med sina händer här och nu. Men det handlar till syvende och sist om pengar. Att man tror sig göra mer pengar på en annan ägare av tomterna. Under min morgon-jogging-runda i slottsparken såg jag inte mindre än 40 personer i arbete i parken (Lazienki Krolewskie). De krattade löv (de flesta av dem), planterade om blommor, rakade gånger, spacklade på fasader och gud vet allt. Räknar man in maskinparken kan det röra sig om en och annan slant som årligen placeras i parken. Missförstå mig inte nu; det är en fantastisk park, som ger en oas till Warszawa-borna för rekreation och utflykter och som skolklasser besöker regelbundet. Men Jazdow finns som en kontrast, i något som har blivit av sägs själv och av de boendes outsinliga kärlek till sina kvarter. Men märkligt nog ser man bara dollartecknen glimma genom att mäta ut och sälja av Jazdow-stugornas mark till något som antagligen kommer att bli lägenhetskomplex eller kontorslokaler. Vad ska man göra då? Är det inte lite trångsynt att inte alla får ta del av Jazdow? Idag har de hus som redan bytts in av Warszawa stad blivit ödehus eller tomma tomter. Ytorna har blivit allmänning. De boende har skapat en yta dit man kan gå för att grilla och lyssna lajv-musik. Igår ställde en far med sina två barn upp ett nät på ödetomten bakom ”mitt” hus och spelade badminton hela eftermiddagen. Det är viktigt att det bor människor i ett sådant här område, att det finns ett vardagsliv. Men de hus som redan bytts in (och ännu inte rivits) skulle kunna användas som publika lokaler för café, galleri eller hyras ut till konstnärer att användas i perioder. Här behövs nästan inga parkarbetare eftersom alla i området med egen energi, vilja och lust har skapat fantastiska små trädgårdar. Det är inte första gången man blir upprörd över dumhet som kommer ovanifrån och det är svårt att veta hur man ska avsluta. Det enda jag kan tillägga är att det måste till mer kunskap; inte bara om arkitekturhistoria, utan också om kulturutveckling och hur kultur kan flytta världen framåt mot bättre samhällen där människor känner att de hör hemma och mår bra.
