Det finns några tillfällen i livet när man inte överväger särskilt länge huruvida man ska säga ja. Om man ärligen blir bjuden på en jorden-runt-resa till exempel. Eller kanske om den älskade friar. Men framför allt; när man blir bjuden ner i källargrunden på en unik byggnad!
I onsdags hände det. Nä, ingen friade, men näst intill. Tillsammans med de unga deltagarna i Kulturprogrammet i Karlskrona begav jag mig ut på en liten utflykt till Tyska Kyrkan, eller Trefaldighetskyrkan som den egentligen heter. Vi har ägnat de senaste två veckorna åt att musicera inne i ett konferensrum och bestämde oss för att pröva våra röster under den fantastiska pantheon-kupolen i kyrkan. Den som kastar tillbaka ljudet av ens röst, som man låter när man spelar in sig själv på band.
Men det visade sig ha blivit en dubbelbokning och för att de två sällskapen i kyrkan inte skulle snubbla på varandra fick vi erbjudandet av den fantastiskt snälle kyrkovaktmästaren, Anders, att få gå ner i kryptan.
Det är då man inte tackar nej.
Kupolen målad i trompe l’œil för att skapa illusionen av att vara högre än den är. Före branden 1790 lär den har varit ännu högre. Står man rakt under den får man det mest märkliga eko…
Karlskrona har en lite speciell historia. Efter att Blekinge kom att bli svenskt behövde kungen en ny utpost varifrån man kunde bevaka landets nya gränser. Efter sonderingar hittade man platsen i Blekinge östra skärgård där öarna skapar en krans av skydd och dessutom håller hamnarna isfria. Staden grundades 1680 och Trossö bebyggdes på bara några få år. Staden behövde därför snabbt befolkning och tyska köpmän tilläts flytta in. De bildade sin egen församling, alltså Tyska kyrkan.
Kryptan är sedan länge tom. Den Wachtmeisterska släktens kistor finns i en försluten krypta under altaret, och ditt fick vi naturligtvis inte gå, men det fanns andra spännande detaljer att upptäcka ner i granitvalven.
under kyrkogolvet. Stenfundamenten visar ganska så tydligt tre olika stenskikt. Man kan förmoda att det understa är originalet och att de övre tillkom efter stadsbranden 1790.
inte ”riktiga” kistor, men ger i alla fall lite bilden av hur det kan ha sett ut. Kryptorna i stans tre stora kyrkor lär ha varit ganska så röriga innan man städade upp dom för några decennier sedan. Kistor lär ha legat huller om buller.
inte så konstigt då kanske att ett och annat överarmsben trillar ur i rumsteringen…..
nötta orgeltrampor har fått en vilostad
en nedmonterad sarkofag, som förmodligen har stått på den lilla kyrkogården som omgärdar kyrkan.
stilleben
rester av äldre kyrkovaktmästare. Vittnar om arbete under golvet och dagens vaktmästare låter de få stå kvar som minne av sina föregångare. (Det står ”absolut brännvin” på en av flaskorna)
