Julgranen blev en tall

Etiketter

julgranshuggning, mitt gamla hus

Den årliga letningen av julgran fick bli på självaste dan-före-dagen i år. Det visade sig bli en perfekt tajming i väder. Igår grått och blött,  i morgon blir det storm och idag var det 7 grader plus, vindstilla och sol. När vi gick ut vid lunchtid noterade vi dock att solen nätt och jämnt nådde upp till backkrönet.

Vi beslutade oss för att vara öppna i sinnet i år. Inte det att vi tänkte tillåta någon ful och gles sak över tröskeln, men vi tänkte att bara det är barr så är det okej. Så vi höjde oddsen med 300% – gran, tall eller en!

Och ju mer vi letade, desto mer sugna blev vi på en inte-gran. Och det blev en tall. En snygg, bred och jämn sak.

Detta är faktiskt inte något innovativt avsteg från traditionen i vår släkt. På mormors sida – Bengtsson-släkten – har man ofta använt tall istället för gran. Nu var det premiär för oss.

Men det bästa är nog ändå fikat i skogen. Lussebullar, julgodis och varm choklad. Och äldsta dottern hade fixat en överraskning. Vi fick alla en stor klicka nougat i chokladmuggen med grädde och minimarschmallows på toppen. Mmmm…..

Annonser

Trevlig Knut på er alla!

Idag är det 20:e dag Knut och då dansas julen ut. Eller ska den sopas ut?

Jag har ännu inte haft tid att gräva i den här traditionen, så det finns en liten dimma över varför vi gör som vi gör idag. En vän och kulturarvskollega i Nederländerna frågade om vårt Knutsfirande och jag kom i all hast fram till att det har varit en helg för tiggarsångar, precis som trettondagen, annandagens Staffanssång, majsjungning och 1900-talets Luciafirande.

Jag skrev för ett par år sedan om traditionen som fortfarande är vid liv på Aspö, i Karlskrona skärgård, då man klär ut sig och tigger godis och supar. Sången verkar dock ha kommit bort något.

Kanske var det bara i borgarhem och bondgårdar man hade släktkalas kring Knut? Dansandet kring gran på offentlig lokal, med tomte som delar ut godispåsar, verkar dock ha vuxit fram efter andra världskriget, men jag har inte fått det bekräftat.

Här på Gamlegården har det varit kalas med godis i granen och blindbockslekar så länge man kan minnas. Något som uppskattades ända upp i sen tonår av döttrarna och deras kompisar.

I år hade vi en mindre tappning med två små knattar som hjälpte till att plocka ner julgransdekorationerna och sen fånga upp kolor i den barrande granen.

Pyssel inför julen

Att hitta tid inför julen brukar vara nästintill omöjligt, så när jag råkade få hela lördagen fri passade jag på att ta mig ut i skogen på jakt efter björnmossa. Björnmossan skiljer sig från andra mossor genom sina långa stjälkar. Nu riskerar man väl få en och annan botanist på halsen, eftersom jag inte har en aning om man få kalla det stjälkar på mossa. Praktiskt är det i alla fall eftersom man kan fläta björnmossan. Jag ville göra en krans till dörren och testade lite olika tekniker, men fick inte till det. Till slut valde jag att gör en inbakad fläta, på samma sätt som när man flätar hår, dvs att man successivt tar in mossa under flätningens gång. Kanske hade jag ha kunnat fläta lite hårdare, eftersom jag fick staga upp min krans med grönfärgad blomsterståltråd så att den skulle behålla sin runda form. En förverkad pepparkaksform av en gumma fick agera skyddsängel….

Resterna fick bli en askviska till kakelugnen

Kom och dansa i vårt kök….

Igår kväll fylldes huset av spel och sång. Jag och äldsta dottern bjöd våra folkmusikvänner (och ett par till) till julstuga – vi spelade, sjöng och gjorde sånglekar.

Ett vansinnigt trevligt sätt att tillbringa en kväll med goda vänner. Och det kan kanske tyckas lite märkligt att man umgås så här, men det var faktiskt det allra vanligaste sättet om vi backar hundra år i tiden.

Fler såna aktiviteter borde uppmuntras; ”kom och sjung en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och pyssla en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och baka lite med mig, men ta med eget fika…”, ”kom och dansa i vårt kök, men ta med eget fika…”

För det är just det där med ”eget fika” som gör det mycket enklare att genomföra. Ska man bjuda på något ätbart, så blir det plötsligt mer att planera och man måste till exempel veta hur många som kommer. Och som värdinna ska man plötsligt ägna sig åt kaffekokning och plockande med disk. Tar alla med sin egen korg, så är det bara att köra på!

Gustafs skål....

...den bästa skål av alla skålar...

Buskspel? Jovars, eller kanske snarare granspel...

Jag provar mig på grundstegen i halling...

Jultraditioner – gamla och nya

Jultraditioner behöver egentligen inte ha pågått särskilt länge för att börja kännas som något som man bara måste ha för att känna att det verkligen är jul.

En sådan är t ex dagsresan till Köpenhamn, som jag och min äldsta kompis, Maria, gjort i snart ett decennium. Att gå upp riktigt tidigt ett par dagar före julafton för att vara på plats i Köpenhamn när affärerna öppnar har verkligen blivit något vi längtar efter.

Vi börjar alltid dagen på samma café, Baresso (där finns nämligen sojamjölk till min mjölkallergiske vän). Och inte förrän här börjar vi planera vad vi vill göra. Ett besök på Sømods Bolche-fabrik finns alltid med och så Notre Dame, där man kan hitta massor av julgranspynt och dessutom på rea, eftersom det är så nära till jul.

På Illum

Den julupplyste ingången till Tivoli

En titt in på FISK, kyrkans rättvisebutik, och så lunch på Peder Oxe, lite rulltrappsåkning på Illum, för att titta på snygga kläder man absolut aldrig kommer att ha råd med och så Kinabutiken. Årets två stora fynd var dels den fantastiska second-hand-butiken København K, som hade vansinnigt snygga vintageplagg och dels en nyöppnad butik för hattmakare. Där köpte jag nytt material till att göra ett par coiffer.

Igår högg vi gran. Vi har en fantastiskt trevlig granne som låter oss hugga en egen gran. Förra året var det 80 cm snö i skogen och ett helt företag att bara hitta en gran. I år var det nödvändigt att ha både regnkläder och gummistövlar. Kanske inte så vintrigt, men lättare att se hur granarna. Och även i år fick vi tag i en fantastisk gran (även om baksidan gör sig bäst mot väggen…).

Vem står där och hugger…?!

Den blir bra!!

På väg hem

Hemma!

Det sista vi gjorde innan vi fullkomligt kollapsade i tv-soffan igår var att rulla ut den 20 meter långa trasmattan, som bara ligger framme mitt i vintern. Den fick vi för några år sedan av en snäll släkting som inte alls har lika långt hus som vi. När den är framme känns det ombonat och jullikt.

Trasmattan vävd någon gång på 20-talet

GOD JUL alla som lägger sin dyrbara tid på att läsa min blogginlägg 🙂

Gott nytt byggnadsvårdsår!

 

Ikväll dricker vi olika sorters champagne och

spelar fåniga spel.

 

Och önskar alla byggvårdstokar massor av

inspiration och iver att bevara gammalt.

GOTT NYTT ÅR!

/Mitt gamla hus

Naturen som inspiration

Dan’ före dopparedan’ blev en pysseldag. Att göra julgransdekorationer i papper är något som vi gjort år ut och år in och faktiskt börjar bli riktiga experter på. Så i år letade vi efter något nytt. Och inspirationen kom lite överraskande från Ernst och hans pysslande med träpinnar.

Den 23:e tog jag och äldsta dottern på oss skidorna och begav oss ut i snöstormen. Längs vägen uppe i skogen tog vi sly från vägkanten – alm, nypon, haggtorn…

Väl hemma lät vi fantasin flöda. Formerna på grenarna ledde vägen. Vi surrade ihop med garn och med ståltråd. Sen sprejade vi med vit målarfärg. Själva var vi väldigt nöjda med resultatet 🙂

Lussenatten – den längsta

Att stressa runt i jultid verkar inte vara unikt för vårt samhälle…eller ens för vår tid för den delen. På en gård förr var det ofantligt mycket som skulle bli färdigt till jul, det skulle slaktas och göras korv och syltor, det skulle bakas, det skulle bryggas öl, det skulle bykas och städas och så skulle man väl hinna ta sig ett bad också.

Så när jag fejar och fixar ser jag mig som en länk i historien. Jag tror att man faktiskt ska stressa vid jul. Lite lagom i alla fall….

Men därför har vi också skapat en liten egen tradition i vår lilla familj, för att hinna sitta ner tillsammans. På lussekvällen (den 12:e) har vi eget minijulbord. Så även i år; sill och potatis, grönkålsfräs, ägg med majonäs och så krona på verket ris a la malta. Eller ja…. risgrynsgröt med grädde i. Somliga menar att det måste vara apelsin i Ris a la Malta. Kanske det, jag tycker mest den där apelsinsmaken känns 70-tal, men jag kan ha fel…

Nu åker den snart ut…

I morgon blir det julgransplundring med en handfull tonåringar. Det blir godis i granen och tårta och så packa undan allt julpryttel. Passade på att fota årets gran, som faktiskt är så fin att den känns lite vemodigt att kasta ut den. Den hade kunnat stå ett litet tag till.

Trädkramare

Ängel som hängt med sen mormors tid

Jag älskar silkespapper!

Våra fredsflaggor