….eller hur det nu blir.
Framåt kvällen, efter än en gång flera timmar på Korskullen, körde vi norrut mot Riga. Genom våra fantastiska kontakter i Liepaja, fick vi adress och telefonnummer till en av Lettlands mest kända koreografer och folkdansare – Ernest Spics. Inte bara det att han kunde inhysa oss i sitt gästhem, och parkera vår husbil bakom låsta portar, han bjöd också in oss till kvällsté och en trevlig kväll med vida och höga diskussioner om traditionell musik och dans, bland annat om ett dansprojekt där de dansat mönstren i de traditionellt vävda banden.

dav

Påföljande dag begav vi oss till ryska skolan där Sergej Olenkin, ryss-lett, som ansvarar för utläsning av folksång på Ryska skolan i Riga. Efter te, kanelbulle och en lång och för mig helt ny sorts sånguppvärmning ägnade vi tre timmar åt att leta övertoner i vårsånger, koraler (tropar) och regnsånger. Ett ögonblick av total närvaro där de gemensamma orden i talet är begränsat till ca 100 engelska ord.

lettlanddag3_2

Mitt i sångstunden kom två åttaåriga flickor inrusande, kastade sig ner på var sin pall och sjöng så det stod härliga till. Efter ett par sånger försvann de fnittrande ut ur klassrummet igen. Vi frågade om det egentligen var deras lektionstid. Nejdå, svarade Sergej, de var bara lite sugna på att sjunga lite.

lettlanddag3_3

Annonser