Ibland hinner man inte med det man ska. Man har en ivrig plan och sen blir allt liggande när man bara har självaste upploppet kvar. Så hände med det här inlägget från februari med titeln ”Det som göms i snö…” Titeln visade sig få betydelser på till och med fler än två plan. Så här hade jag skrivit:

”Ibland tycker man att det i svårt att hitta gamla fina hus. Särskilt om bilden av en ort är behängd sedan länge med fördomar – man vet ju redan hur det är…

I helgen var jag uppe i Olofström, en grannkommun som har ett relativt ungt förflutet, med Volvo som största industri och som 1900-talet var en av orsakerna till att den lilla skogsbyn blev en centralort. Olofström har inte som äldre småstäder ett gatunät med ett torg och en kyrka i mitten.

Nej, här följer gatorna en annan logik, kanske beroende på att det är en knytpunkt för ett antal vattendrag. Det är inte så konstigt att många småindustrier hamnade här eftersom man från början behövde energi och det kunde vattendragen bidra med.

Tyvärr, har man tagit bort stora delar av den lilla byns charm, genom att bygga ett modernt torg mestadels av mörkt tegel. Så jag vandrade istället upp längs ån och hittade ett otroligt charmigt litet kraftverk. Min vurm för skönhet i industribyggnader har jag berättat om förrut.”