Just nu, när jag tänkte göra ett nytt inlägg på bloggen, hände det där som inte händer så ofta. Det känns som om jag inte är ensam i huset. Båda barnen är i skolan, maken är på jobbet och jag jobbar hemifrån.

Distinkta fotsteg hördes från ovanvåningen… och jag vågar inte gå upp och titta :-/

spooky

Brädor som efterknäpper, tänker ni. Ja, det tänker jag också. Det kan det onekligen vara, men när flera knäpper samtidigt, efter varandra, i två omgångar, då blir det lite väl spooky…

Ibland händer det också att man hör någon svepa förbi i blå rummet när man tittar på tv i rummet.

Har dock aldrig känt att ”vad det nu är” skulle vara något illasinnat, som det alltid är i hemsökt-programmen på tv. Något som maken och jag har upptäckt är att varje gång vi börjar diskutera ombygge av gården verkar det som om gårdens tidigare andar gör sig hörda. Ungefär som om dom vill säga att ”jaja, det blir nog bra, men förstör nu inget, så att det inte går att återställa”. Då brukar vi åka en sväng upp till kyrkogården och besöka förfädrens gravar och då lugnar det ner sig igen. Läste om en gård i Hälsingland (tror det var i Gods & Gårdar) som upplevt precis samma sak.

Och det märkliga är att igår så ägnade jag två timmar åt att mäta upp stallet. Vi ska nämligen påbörja bygge av kontor och ateljé ute i gamla svinhuset/stallet och det var just det jag egentligen tänkte blogga om!

Fast egentligen har jag ganska svårt att tro på spöken, i alla fall när andra berättar om dom.