Som jag tidigare skrivit under rubriken Husockupanter har man ett stort antal ofrivilliga husdjur i en gammal kåk. Och även de små kräken har en förmåga att utveckla hela samhällssystem och infrastrukturer. Om höstarna hör vi hur kastanjenötter rullas i taken för att lagras i nåt skrymsle inför den kommande kalla vintern. Och man lär väl aldrig bli av med dom, utan måste försöka sätta upp tydliga gränser; ”lever vi på den här sidan om barriären, så lever ni på den där sidan”.

mus.gif

 

Första vintern vi flyttade in på Gamlegården (1996) hade huset varit tomt på människor i ca två månader. Den tiden räckte för att mössen skulle tänja på sina gränser. På nyårsafton var det snarare musfällornas smällande än fyrverkerier vi lyssnade efter (vi tog två möss den natten).

Ungefär samtidigt fick vi tips om att trycka ner färskt enris i alla tänkbara spingor i rummen – vid kakelugnar, rör, element, osv, osv – eftersom enris inte barrar lika snabbt som gran och blir som taggtråd som håller mössen borta. Och det har funkat! Fast nu är det kanske dags att förnya enrisen.

en.gif

Annonser